Svensk expedition till Spetsbergen 1932-1933

Under andra Internationella Polaråret deltar Sverige med två stationer på Spetsbergen. Nio man var fördelade på två stationer samt en som stannade i gruvsamhället Longyearbyen, mitt på ön Spetsbergen, för att vara en radiotelegrafisk sambandscentral. Denna signalist utförde också mätningar av norrskenet med en speciell kamera.

En grupp om tre män under ledning av meteorologen Hilding Olsson byggde en stuga på Nordenskiöldfjället söder om Longyearbyen, ca 1000 m över havet. Där lyckades de få fram tillräckligt med data så att Olsson kunde skriva en vetenskaplig artikel om variation på solstrålning. Den andra svenska stationen förlades till en nedlagd svensk kolgruva 50 km söder om Longyearbyen. En grupp under ledning av första statsmeteorologen Ferdinand Lindholm for dit med ett fartyg via van Mijenfjorden. De studerade jordmagnetism, meteorologi och kosmisk strålning.

Expeditionens medlemmar Longyearbyen:

1. O. Widegren, radiotelegrafist, fotogrammetrisk norrskensmättning

Expeditionsmedlemmar Nordenskiöldfjället:

1. Hilding Olsson, meteorolog
2. O.Lagerquist, radiotelegrafist
3. R.Cederstam, jägmästare

Stationens uppgifter: höjdobservatorium, meteorologiska observationer, solstrålningsobservationer

Expeditionsmedlemmar Sveagruvan:

1. Ferdinand Lindholm, 1:e statsmeteorolog, docent, expeditionsledare
2. Evald von Zeipel, assistent
3. F. Axelsson, radiotelegrafist
4. E. Eriksson, kock och hantlangare
5. I. Persson, ”all-round-man”

Stationens uppgifter: magnetiska observationer, aerologiska observationer, norrskensmätningar, studier av kosmisk strålning.

Litteratur

1. Elzinga, A. Achievements of the Second International Polar Year i "The history of the international polar years (IPYS)", eds Barr, S. and Lüdecke, C., Berlin, 2010
2. Olsson, H."Femton månader på Nordenskiöldsfjället : Med svenskarna på Spetsbergen under polaråret 1932-1933", Stockholm, 1933
3. Laursen, V. "Bibliography for the Second International Polar Year, 1932-33", Köpenhamn, 1951